Jag har en son som har ett enormt bra språköra. Och som är så in i bängen lat så värre finns inte, so much like his mother. I övermorrn har han spanskaprov och jag tragglar, tragglar och tragglar: presensformer, första person singular, infinitiv blablablabla. Och han suckar. Frustar. Fjärtar. Och tycker att livet är dötrist just nu.

Dagen därpå har han matteprov. Det har vi inte påbörjat ännu. Jag tror jag förskjuter det tills...slår händerna för öronen...jag eh, känner mig lite smartare. Mer logisk och snabbtänkt.

Det vore gott med en mugg glögg.

Jag har börjat julpimpa. Äntligen! Inga tomtar eller tryckta julgardiner (jag gillar inte tomtar. Och jag gillar definitivt inte tryckta julmotiv på gardiner *ryser*).

Jag har pimpat grönmossa i mängder; i ljusstakar och i amaryllisar. Knutit band och dekorerat med kanelstänger och röda äpplen. Köksbordet har fått helröd storduk och så det mest magiska av allt; godisskålen. Som inte är en skål utan ett trevånings kakfat sprängfyllt med julgodis. Jag bestämde mig för hårda straff gällande norpning, typ hugga av ett finger för varje snuten skumtomte. Än finns de kvar, men kidsen har inte slutat skolan än...och jag har räknat dem noga. Julgodis hemma hos oss (i alla fall det på godisvåningen) får bara ätas av varje adventssöndag. Där är jag fascistiskt disciplinerad och stenhård (mest mot mig själv). I år består godisfrossan av skumtomtar och Lindtchoklad, riesenkola och hederlig Twist.

Har dekorerat enbuskar med ljusslingor i trädgården, pimpat dörren med röd krans och njuter gränslöst av den tid som nu är. Visst är den bäst?

Inget vettigt att förtälja. Helgen har förlöpt i idrottens tecken, både med förlustens sorg och segerns sötma i bagaget. I går kväll middag med bästa vännerna, utan några barn, och lite storslagna planer (som jag hoppas genomförs, trots en smula kreativ vinpåverkan). I dag en trött dag med alltför många kalorier och för lite motion.

Rätt svar på förra inläggets fråga: Maken får väl betecknas som icke-framgångsrik och jag själv kan inte beskrivas på annat sätt än som en timid viol.

Vi diskuterade lite kring olika äktenskapliga par runt omkring oss, här på morgonen. Maken hasplade i sammanhanget plötsligt ur sig att bakom varje framgångsrik man står en dominant hustru.

Huruvida han betraktar sig själv som framgångsrik förtäljer ännu inte historien.

Återkommer.

Go´kväll alla slumrande vinhäxor! Själv har man sprungit 5-kilometar´n medan soffpotatisar och frosstroll svullat i TV-soffan.

Det var bara det.

Undrar vilken fåntratt som har myntat begreppet "muskler väger mer än fett"?

Jag är ett levande bevis för att tesen är fetfel. *Tvärsäker*

Jag har fått en ny sjukgymnast. Redan vid första åsynen skapade jag en profilbild av kvinnan i fråga; bohem, inkännande och flummig. Än en gång besannades min goda människokännedom genom att hon öppnade truten och använde ord som "kroppsmedvetande", "intuition" och "andningsprecision".

Det är viktigt att du blir medveten om din kropp. Ha! Det var den dummaste uppmaning jag någonsin fått. Någonsin! Jag är så till den grad medveten om ett stort arsle, ett par feta vader och oregelbundet uppträdd skäggväxt på hakan så du anar inte.

Du måste andas naturligt och låta andningen följa din rytm. Såvitt jag vet är andningen en av de kroppsfunktioner som sköter sig själv. Den liksom sitter där naturligt, utan att behöva uppmanas.

Som avslutning ville hon agera psykolog och frågade hur själen mår. Jotack, lite småsnuvig men vid hyfsad vigör. Har du en rik fritid med intressen? Jovars, hångla och dricka sprit är inte fy skam.

Ridå.

Ibland blir jag sugen på en riktigt ruggig, välskriven deckare. Vilken tur att jag fann denna! Rappt, fräckt språk och gastkramande spänning. Rekommenderas varmt.