Jag har fått tandvärk, vilket jag aldrig haft förut. Tror jag. Och det är värre än både tv-sänd gudstjänst och besök på offentlig toalett kan jag tala om.

Den här bloggen har f ö nominerats till LTB (Landets Tråkigaste Blogg) i kombination med KSNV (Kora Sveriges negativaste varelse). Ni röstar väl?

Det är väldigt lätt att få dumma idéer när man går hemma så här, ofrivillgt. Som att det är okej att äta pepparkakor. Typ en hel burk. Eller att få för sig att barnens överblivna chips sedan helgen förfaller om jag inte förbarmar mig.

Tristess eldar också upp retstickan i mig. Det är extra kul att läsa sopiga skitbloggar och simulera knivskarpselaka kommentarer i fantasin. Särskrivningsnojjan rider mig som en mara, och jag inser till min förskräckelse att halva befolkningen lider av denna språkförbistring; "en brun hårig kvinna", "en rak permanent","ett jätte gott recept", "en sjuk sköterska". Gah! Inkompetensen regerar! Vi lever i ett fritt land och fåntrattarna tillåts skriva fritt. *Bockar och bugar*

Och är det inte särskrivningsdynga så finns det annat att läsa: " I dag har jag handlat blöjor åt Mini och sen åkte jag hem och tog en välbehövlig kopp kaffe. Tvättkorgen svämmar över men jag känner att jag måste få mitt kaffe först *hihihihi*, innan Britta kommer på besök, och vi ska scrapbooka *ler*. Sen är det dags för middag, det blir nog köttbullar och makaroner innan mötet hos Hyresgästföreningen *suck*" Jag säger bara tack. Jag är överväldigad och mållös. Livet och skrivlusten regerar. Det bästa i livet är verkligen gratis jag menar billigt.

Bitter? Jag?

Fick en utmaninga av Nilla http://nillalivet.blogspot.com/ att berätta vad jag är bra på. En mycket pedagogiskt lämplig uppgift i mitt depp. Shoooot!

Jag är bra på att:

- laga mat

- lyssna

- köra över någon verbalt

- göra ingenting

- läsa

- julpynta

- ironisera elakt

- hålla ordning

- delegera

- gå vilse

- verka överlägsen

- ge komplimanger

- sova

- sjunga

- spela sällskapsspel

- avvisa telefonförsäljare

- ljuspimpa

- dra slutsatser

- vara ledig

- kramas

Nu är det DIN tur!

Nu kommer ett trist inlägg. Så tråkigt att du riskerar att somna. Jag ska nämligen beklaga mig, vara bitter och beskriva hur tråkigt jag har det. Så sluta läs är du snäll. Såja, schas!

Det är väldigt nyttigt för min kropp att vara sjukskriven de här veckorna. Axlar och nacke känns redan mer avslappnade, den intensiva sjukgymnastiken gör sitt till, jag är lugn och totalt ostressad. Men ändå inte, utan väldigt rastlös. Jag har aldrig varit med om att gå hemma utan att göra ett enda handtag. Särskilt som behovet är enormt, dammigt, stökigt och oordning. Vilket det säkert inte alls är med någon annans mått mätt. Men för en fascistisk pedant som mich, är det nästan outhärdligt.

Som grädde på moset fick E för sig i går att NU ska det ske; pimpandet av hans rum. Han fyller tonåring om ett par veckor, men rummet ser ut som en 8-årings, så han har all rätt i världen. Därför for E och maken till IKEA i går och köpte en ny säng åt honom. En obeskrivligt skön en, med supertjock bäddmadrass och spejsigt låga ben. Modern. Sedan slet han hela kvällen med att packa alla gamla pojkleksaker, bära ut de nötta möblerna och börja om på nytt. Nu är rummet tomt sånär som på sängen och ett sängbord. Och all annan bråte står i hallen staplat på varann. Och jag lider. Senare i dag ska det beställas tapeter, och min uppgift blir att i tanken möblera och pimpa. Inget annat.

Och här sitter jag i bråte och skit, med värk och rastlöshet som rider mig.

Men det kanske finns de som har det värre? *Obs ironisk*