Inget vettigt att förtälja. Helgen har förlöpt i idrottens tecken, både med förlustens sorg och segerns sötma i bagaget. I går kväll middag med bästa vännerna, utan några barn, och lite storslagna planer (som jag hoppas genomförs, trots en smula kreativ vinpåverkan). I dag en trött dag med alltför många kalorier och för lite motion.

Rätt svar på förra inläggets fråga: Maken får väl betecknas som icke-framgångsrik och jag själv kan inte beskrivas på annat sätt än som en timid viol.