...av kommentarer (förstås). Och i denna min nya blogg har jag fler, nya och för mig okända kommentatorer. Fortsätt så och heja er!

Jag har en handfull kärlekar i mitt liv. Tack och lov. Familjen är förstås en utan konkurrens. Vännerna likaså. Som god trea kommer Den. M A T E N.

Maten. Som en livgivande livsnjutarinjektion. Utmanande att tillaga, vacker att skåda och nästan erotiskt passionerad att förtära. Mitt förhållande till mat handlar inte om att bli mätt (enbart). Det är närmast magiskt. Jag bloggar sällan om detta brinnande intresse, ty det är en smula känsligt och heligt. Hjärtat brinner för maten, samtidigt som jag är självlärd, med visst mått av dålig matsjälvkänsla (varför?) och lite tafatt.

Jag önskar att jag så där enkelt och gourmetiskt kunde haspla ur mig ett närmast påhittat recept. Precis som Mita http://rocotopeppers.bloggplatsen.se/ gör i sina underbara matinlägg (som aldrig blir förnumstiga). Precis som detta, http://rocotopeppers.bloggplatsen.se/2009/11/28/2236683-i-kvall-ater-vi/, bara så där.

Bara så där.

I dag fyller minstingen tonåring, grattis älskade E! Men du är alltid minst. Liksom alltid våran smågosekille. Alltid! Tårta och puss på dig!

Bloggar ska vara snälla. Politiskt korrekta och inte såra. De ska vara smålustiga men inte sticka ut på ett trubbigt sätt. De ska passa alla. De ska vara gemytliga och inte för personliga. Viktigt med intrgritet och distans. Hemtrevlig är ett honnörsord i sammanhanget.

Regler för skrivandet är kreativt och fantasieggande. Man tackar!

:)