Direktlänk till inlägg 22 november 2009
Inget vettigt att förtälja. Helgen har förlöpt i idrottens tecken, både med förlustens sorg och segerns sötma i bagaget. I går kväll middag med bästa vännerna, utan några barn, och lite storslagna planer (som jag hoppas genomförs, trots en smula kreativ vinpåverkan). I dag en trött dag med alltför många kalorier och för lite motion.
Rätt svar på förra inläggets fråga: Maken får väl betecknas som icke-framgångsrik och jag själv kan inte beskrivas på annat sätt än som en timid viol.
Huvudet snurrar. Möjligheterna är enorma. Och jag står och är lite hjälplöst rådlös på ett behagligt sätt. Pirrig med en mage som kurrar av förväntansfull nervositet. En liten apdjävul på axeln som viskar "det går aldrig" samtidigt som den uppstudsig...
Lite, lite småtung i huvudet och mår väl ungefär som jag förtjänar denna mörka adventssöndag. Vi skulle egentligen gått ut och ätit i går kväll, men när M bjöd på lite förmingel hemma (och äkta champagne minsann!) insåg vi att vi satt bra där vi...
Känner mig lugn, tillfreds, avslappnad och lite upprymd. Undrar varför vissa dagar är så mycket bättre än andra? Utan att det riktigt går att sätta fingret på. Dagen har varit innehållslös men ändå värdefull. Har sprungit (och känt ork hela väg...
E har haft en kompis som sovit över i natt. Och de tu ville på inget vis somna i går kväll (natt). Vid halv ett röt jag i att heltidsarbetande mammor åtminstone behöver en handfull timmars sömn för att överleva helgen, men det hade de föga förståelse...
Men inte rådlös. Men väldigt bloggfantasilös. Det måste väl vara kul att läsa om? Vill ni kanske höra ordet bloggtorka också? B L O G G T O R K A. Fick en kommentar en gång om att man inget ska skriva om man har just den där torkan. Att det är trist ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
|||
30 |
|||||||||
|