Så lämpligt att maken kom hem i tid och kunde sköta matematiken. Nu sitter de med huvudena tätt i hop och pratar cirkelareor, radie och bas. Tonårsynglingen har finnar på hakan och trötta ögon efter allt spanskatjat. Stackars krake! Det där tempot skulle jag aldrig fixa. Har fullt upp att hinna blogga, uppdatera Facebook och äta jordnötter.

Jag har en son som har ett enormt bra språköra. Och som är så in i bängen lat så värre finns inte, so much like his mother. I övermorrn har han spanskaprov och jag tragglar, tragglar och tragglar: presensformer, första person singular, infinitiv blablablabla. Och han suckar. Frustar. Fjärtar. Och tycker att livet är dötrist just nu.

Dagen därpå har han matteprov. Det har vi inte påbörjat ännu. Jag tror jag förskjuter det tills...slår händerna för öronen...jag eh, känner mig lite smartare. Mer logisk och snabbtänkt.

Det vore gott med en mugg glögg.

Jag har börjat julpimpa. Äntligen! Inga tomtar eller tryckta julgardiner (jag gillar inte tomtar. Och jag gillar definitivt inte tryckta julmotiv på gardiner *ryser*).

Jag har pimpat grönmossa i mängder; i ljusstakar och i amaryllisar. Knutit band och dekorerat med kanelstänger och röda äpplen. Köksbordet har fått helröd storduk och så det mest magiska av allt; godisskålen. Som inte är en skål utan ett trevånings kakfat sprängfyllt med julgodis. Jag bestämde mig för hårda straff gällande norpning, typ hugga av ett finger för varje snuten skumtomte. Än finns de kvar, men kidsen har inte slutat skolan än...och jag har räknat dem noga. Julgodis hemma hos oss (i alla fall det på godisvåningen) får bara ätas av varje adventssöndag. Där är jag fascistiskt disciplinerad och stenhård (mest mot mig själv). I år består godisfrossan av skumtomtar och Lindtchoklad, riesenkola och hederlig Twist.

Har dekorerat enbuskar med ljusslingor i trädgården, pimpat dörren med röd krans och njuter gränslöst av den tid som nu är. Visst är den bäst?