Just hemkommen från sista höststädningen i sommarstugan. Ett ton löv har krattats och burits av maken, jag har skurat, plockat och myst. Som jag kanske berättat förut ligger stugan i byn som Gud glömde och består av mina barndomstrakter. På så vis att raggare, gamla nedlagda fabrikslokaler och inskränkthet rules. Fast den ligger vackert vid vatten och skog, som ett litet paradis faktiskt.

I dag när jag planterade ljung utanför husknuten kom en man gående med stavar på stigen intill stugan. Jag tittade, hejade per automatik och...konstaterade överraskad att där gick en kille (gubbe) som jag en gång i tiden var rädd för, när jag var liten! En liten sadist som inte tillhörde begåvningsreserven och som skrämde skiten ur små flickor i 10-årsåldern på lågstadiet.

Hahaha, nu var han flintis, småfet och grå. Och gick med stavar...bara det.