Inget vettigt att förtälja. Helgen har förlöpt i idrottens tecken, både med förlustens sorg och segerns sötma i bagaget. I går kväll middag med bästa vännerna, utan några barn, och lite storslagna planer (som jag hoppas genomförs, trots en smula kreativ vinpåverkan). I dag en trött dag med alltför många kalorier och för lite motion.

Rätt svar på förra inläggets fråga: Maken får väl betecknas som icke-framgångsrik och jag själv kan inte beskrivas på annat sätt än som en timid viol.

Vi diskuterade lite kring olika äktenskapliga par runt omkring oss, här på morgonen. Maken hasplade i sammanhanget plötsligt ur sig att bakom varje framgångsrik man står en dominant hustru.

Huruvida han betraktar sig själv som framgångsrik förtäljer ännu inte historien.

Återkommer.

Go´kväll alla slumrande vinhäxor! Själv har man sprungit 5-kilometar´n medan soffpotatisar och frosstroll svullat i TV-soffan.

Det var bara det.

Undrar vilken fåntratt som har myntat begreppet "muskler väger mer än fett"?

Jag är ett levande bevis för att tesen är fetfel. *Tvärsäker*

Jag har fått en ny sjukgymnast. Redan vid första åsynen skapade jag en profilbild av kvinnan i fråga; bohem, inkännande och flummig. Än en gång besannades min goda människokännedom genom att hon öppnade truten och använde ord som "kroppsmedvetande", "intuition" och "andningsprecision".

Det är viktigt att du blir medveten om din kropp. Ha! Det var den dummaste uppmaning jag någonsin fått. Någonsin! Jag är så till den grad medveten om ett stort arsle, ett par feta vader och oregelbundet uppträdd skäggväxt på hakan så du anar inte.

Du måste andas naturligt och låta andningen följa din rytm. Såvitt jag vet är andningen en av de kroppsfunktioner som sköter sig själv. Den liksom sitter där naturligt, utan att behöva uppmanas.

Som avslutning ville hon agera psykolog och frågade hur själen mår. Jotack, lite småsnuvig men vid hyfsad vigör. Har du en rik fritid med intressen? Jovars, hångla och dricka sprit är inte fy skam.

Ridå.

Ibland blir jag sugen på en riktigt ruggig, välskriven deckare. Vilken tur att jag fann denna! Rappt, fräckt språk och gastkramande spänning. Rekommenderas varmt.

Går omkring här hemma i mitt julröda förkläde och bakar lussekatter. Hela hemmet doftar fridfull, fröjdefull förjul. Barnen är milda, hemmet är en städad oas och jag är vackrare än någonsin. Som tagen ur Allers veckotidning strosar jag runt, lugn, leende och förstående.

Hahahaha- ägd! Jag har otvättat hår, totaltomt i kylskåpet känner mig lite elakt bitsk. Har fula, urtvättade joggingbrallor och en ansiktsfärg som påminner om...blek galla. Ni vet sån där färg som borde förpliktiga till att (direkt) boka en resa till Thailand.

Men jag har i alla fall varit ute och sprungit! Börjar bli lite träningsnarkoman tror jag (not), beach -10 here I come! Hahaha -ägd igen! Bitch -10, here I am!

Just hemkommen från sista höststädningen i sommarstugan. Ett ton löv har krattats och burits av maken, jag har skurat, plockat och myst. Som jag kanske berättat förut ligger stugan i byn som Gud glömde och består av mina barndomstrakter. På så vis att raggare, gamla nedlagda fabrikslokaler och inskränkthet rules. Fast den ligger vackert vid vatten och skog, som ett litet paradis faktiskt.

I dag när jag planterade ljung utanför husknuten kom en man gående med stavar på stigen intill stugan. Jag tittade, hejade per automatik och...konstaterade överraskad att där gick en kille (gubbe) som jag en gång i tiden var rädd för, när jag var liten! En liten sadist som inte tillhörde begåvningsreserven och som skrämde skiten ur små flickor i 10-årsåldern på lågstadiet.

Hahaha, nu var han flintis, småfet och grå. Och gick med stavar...bara det.