Känner mig lugn, tillfreds, avslappnad och lite upprymd.

Undrar varför vissa dagar är så mycket bättre än andra? Utan att det riktigt går att sätta fingret på. Dagen har varit innehållslös men ändå värdefull. Har sprungit (och känt ork hela vägen!), bakat fudgekaka, plockat, tvättat, haft tid över, ätit nyttigt och tar snart ett glas rött. Suckar nöjt och har en liten aning om att det faktum att det är helg kan spela in. Lite, lite grann betydelse kan det ha.

Snart ska jag bjuda min goaste vän M på födelsedagsmiddag. M nr 2 ska också med. Sätta oss vid dukat bord och välja bland läckerheter minsann. Jädrar i min låda vad trevligt vi ska ha. Skratta, skvallra och skåla. Cheers!

E har haft en kompis som sovit över i natt. Och de tu ville på inget vis somna i går kväll (natt). Vid halv ett röt jag i att heltidsarbetande mammor åtminstone behöver en handfull timmars sömn för att överleva helgen, men det hade de föga förståelse för. Fnitter och gapskratt avlöste varann. Och jag stoppade in öronproppar och la en kudde över huvudet. Och somnade vid sisådär halv två.

Så långt allt väl. Om inte den till nöjes flyende maken hade skickat ett sms klockan två (från ett röjigt Högis i Sälen med grabbgänget). Temperamentsfull och dödstrött grabbade jag telefonen redo för en messad utskällning. Tills jag såg sms:et. Älskar dig och saknar dig.

Hrm. Okej.