Huvudet snurrar. Möjligheterna är enorma. Och jag står och är lite hjälplöst rådlös på ett behagligt sätt. Pirrig med en mage som kurrar av förväntansfull nervositet. En liten apdjävul på axeln som viskar "det går aldrig" samtidigt som den uppstudsiga lilla maran på andra axeln skriker med kaxig stämma "Go, baby, go!"

Och i mitten står jag och gapar, valhänt och med ett fånigt flin på läpparna.