Jag har varit hemma från jobbet i dag. Alla som ids ha läst min presentation förstår på den att jag helst skulle vilja vara hemma. Varje dag. Men i dag har anledningen inte varit så ämabel om man säger så. I går förmiddag på jobbet fick jag nämligen en fruktansvärd huvudvärk. Det hade jag även i söndags, men i går blev den översvallande påträngande. Väggarna svajade, golvet gungade och jag fick springa på toa (utan vidare upplysningar). Vinglade vidare tillbaka rummet och ringde virrigt sjukvårdsupplysningen. Vad jag sa och de sa minns jag knappt, mer än att jag genast borde åka in till akuten.

Sagt och gjort. Tack och lov att maken var i stan och kunde skjutsa mig. För att göra en lång historia kort och inte placera mig själv i martyrstolen, så hade jag till synes vare sig hjärnblödning eller tumör. Övriga prover så när som blodtrycket ser hittills bra ut. Vila, ev. blodtrycksmedicin och insikt torde reda ut mina besvär (om jag nu får va min egen husdoktor).

Pudelns kärna, och det jag ville komma till, är själva akutsjukvården. Jag har aldrig vårdats akut tidigare (tack!), och är både förfärad och fascinerad. Väntrummet på det gigantiska universitetssjukhuset var som en liten städskrubb. Tätt, tätt intill mig satt en jättekvinna och kräktes konstant i en medhavd spypåse. På andra sidan satt en märkbart påtänd nisse med pupiller stora som kvarnvingar, hallucinerandes om ormar (!). Däremellan satt en alkoholiserad, storrökande man som luktade askkopp och hostade blod. Och så ett par kvinnor iklädda burka, en argsint man som pratade affärer i sin mobiltelefon. Och så jag.

Vården däremot är så proffessionell så jag blir alldeles lamslagen. Trevliga, lugnande sjuksköterskor. Pedagogiska läkare. Effektiv utrustning. Snabb hantering. Snabba svar. Omvårdnad och noggrannhet. Skattefinansierad hjärtlighet- tack!

 

Stort och smått

20 oktober 2009 20:54

Men vad skönt att det inte var något allvarligt! Var det migrän? Och vilka äckliga typer i väntrummet!

Vi hörs!

http://stortosmatt.blogspot.com

 

Kommandoran

20 oktober 2009 21:23

Sos: Jag tror inte (eller läkarna tror inte) att det var migrän. Men det vet jag inte säkert...är lite otäckt fast jag känner mig något bättre idag. Uähh! Väntrummet kändes som dödens väntrum, jag höll på att rymma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Huvudet snurrar. Möjligheterna är enorma. Och jag står och är lite hjälplöst rådlös på ett behagligt sätt. Pirrig med en mage som kurrar av förväntansfull nervositet. En liten apdjävul på axeln som viskar "det går aldrig" samtidigt som den uppstudsig...

Lite, lite småtung i huvudet och mår väl ungefär som jag förtjänar denna mörka adventssöndag. Vi skulle egentligen gått ut och ätit i går kväll, men när M bjöd på lite förmingel hemma (och äkta champagne minsann!) insåg vi att vi satt bra där vi...

Känner mig lugn, tillfreds, avslappnad och lite upprymd.   Undrar varför vissa dagar är så mycket bättre än andra? Utan att det riktigt går att sätta fingret på. Dagen har varit innehållslös men ändå värdefull. Har sprungit (och känt ork hela väg...

E har haft en kompis som sovit över i natt. Och de tu ville på inget vis somna i går kväll (natt). Vid halv ett röt jag i att heltidsarbetande mammor åtminstone behöver en handfull timmars sömn för att överleva helgen, men det hade de föga förståelse...

Men inte rådlös. Men väldigt bloggfantasilös. Det måste väl vara kul att läsa om? Vill ni kanske höra ordet bloggtorka också? B L O G G T O R K A. Fick en kommentar en gång om att man inget ska skriva om man har just den där torkan. Att det är trist ...